Anna Blomgren, bibliotekarie i Arjeplog, är en ”bokstagrammar”och en del av av litterär bokrörelse med miljoner aktiva läsare.
På ett år läser hon hundra böcker. Idag, på Världsbokdagen den 23 april, är det exakt fem år sedan som hon öppnade ett instagramkonto, ”Annasboklista”.
Anna Blomgren har sedan dess publicerat 768 inlägg och har tusen följare. Men det troliga antalet som ser hennes vandring i böckernas värld är troligen långt fler.
Med #bookstagram kan man hitta över 58 miljoner inlägg i hela världen på bara plattformen Instagram. I Sverige finns tusentals följare.
– Det är ett fantastiskt forum, säger Anna Blomgren, och uppskattar hur bokläsare utan prestige kommenterar och tipsar varandra.
Hon har ingen favoritgenre i sin läsning, men det som sticker ut är romaner skrivna av kvinnor. Hon lyfter ofta fram barn- och ungdomsböcker.
– Vi har fyra barn och har alltid läst mycket för dem. Den yngsta är åtta år. Hos oss är det skärmförbud i sängen vid läggdags.
Högläsningen sker minst fem gånger i veckan, men numera läser de flesta egna böcker.
Men hur hinner du allt detta?
– Jag ser sällan TV och om familjen gör det ligger jag i soffan intill och läser.
Som bibliotekarie tipsar hon ofta barn om vad de kan läsa. Det blir ofta om spöken i olika former, något som är lagomt kusligt, och det får gärna vara serier.
– Allt som kan locka in i läsning är bra.
På hennes Instagramkonto finns dock inga kusligheter, ingen skräck. Den tid när hon läste Stephan King och andra skräckförfattare är över för länge sedan.
– Livet i sig är tillräckligt läskigt! skrattar hon.
En ny trend som hon uppskattar de senaste åren är fler böcker om norra Sverige.
– Utbudet har ökat och det är häftigt läsa om miljöer som man själv känner till.
Här blir hennes boktips i deckargenren ”Fruset guld” av Cilla och Rolf Börjlind eller ”Nattavaara – roman i katastrofernas tid” av Thomas Engström och Margit Richert.
Skulle du vilja skriva en egen bok?
– Nej, nej. Jag har en farmor som skrivit en bok däremot, Alma Carlman. Det gjorde hon så bra så jag känner ingen egen längtan.
Text/Foto: Maria Söderberg
Källa: ArjeplogNytt